Nu kan ni kära läsare äntligen visa er uppskattning ifall det faktiskt är så att ni tycker att innehållet på denna blogg är läsvärt och hjälper er.
Flattr (http://flattr.com/) är ett system för att låta läsare (i bloggfallet) visa sin uppskattning till skribenten (i bloggfallet) genom att ge denne en liten bit av den slant som läsaren varje månad betalar in i systemet. Man behöver bara betala in minst 2 € per månad, och det fördelas automatiskt mellan alla de "belönings-klick" man har gjort under månaden. Klickar man bara en gång får den skribenten hela summan. Klickar man på 100 olika belöningsknappar får skribenterna 0,02 €. Många bäckar små, som man säger.
Jag har inte lyckats få denna bloggmotor att acceptera Javascript-kod i mina inlägg, så just nu sitter jag och för in detta manuellt, vilket är ganska tidsödande. Dessutom måste läsaren klicka först en gång på knappen längst nere i inlägget, och därefter en gång på den riktiga Flattr-knappen på sidan som man kommer till. Förhoppningsvis går detta att fixa bättre i framtiden, eller så får jag byta till nån bloggprogramvara som har en färdig plugin för detta, t.ex. Wordpress (http://wordpress.org/extend/plugins/flattr/)
Ni kan iaf testa systemet genom att kika på mina tre inlägg om disk alignment (som är mina mest välbesökta med ca. 800 sidvisningar per inlägg): http://itbloggen.se/cs/blogs/anders_o/archive/tags/alignment/default.aspx
Lycka till med smickrandet!
Sedan två veckor tillbaka arbetar jag hos en ny arbetsgivare: Real Time Services (RTS). Jag kommer att fortsätta arbeta ute hos kunder som konsult/specialist/arkitekt, men nu med 100 % fokus på virtualisering, vilket känns otroligt kul för mig, då det (som ni förstår) är något jag verkligen gillar och brinner för. Jag kommer även att bli instruktör och till en början hålla VMware-kurser, vilket kommer att vara väldigt utmanande men framförallt utvecklande.
RTS är ledande i Sverige kring virtualisering och de flesta här arbetar både som instruktörer och konsulter, vilket jag tror är en vinnande kombination.
Förhoppningsvis kommer jag att ha lite mer tid att skriva inlägg på denna blogg, så håll utkik i RSS-läsaren!
/Anders
VMware har släppt en ny version av AppSpeed. För er som inte vet vad AppSpeed är rekommenderar jag att ni läser mitt förra inlägg här och kanske gör en testinstallation för att få en känsla för hur produkten kan hjälpa just er.
De viktigaste nyheterna i 1.2 enligt Release Notes och mig själv är följande:
Mer skalbar och möjlighet till central administration - Detta är bra ifall man har stora AppSpeed-installationer, men någon sådan har jag hittills inte sett här i Sverige. Rätta mig gärna ifall jag har fel.
Bättre algoritmer för insamling och analys av avlyssnad data - Låter väl bra. Vi får se ifall detta ger några märkbara skillnader.
Möjlighet att välja bort, slå ihop eller dela upp "applikationer" i det grafiska gränssnittet - Detta var en irriterande brist i gamla versionen som man bara kunde lösa med ett specialverktyg som man kunde få från sin VMware-TAM om man hade tur, så denna förbättring är varmt välkommen. Det sköts via en ny sida under Administration som heter ”Topology Management”. Det vanligaste användningsfallet här är att man har vissa applikationer som man helt enkelt inte vill övervaka och mäta svarstider på, t.ex. adminverktyg och annat som inte är direkt i produktion.
Bättre autentisering m.h.a. vCenter-roller - Bra att man nu kan välja vilka användare som ska få tillgång till AppSpeed och inte (se bild nedan).
Nya vyer för analys - Jag har inte riktigt klurat ut huruvida de två nya vyerna ”Througput breakdown of servers” samt ”Latency distribution between servers” är användbara eller inte. Vad tycker ni som har testat?
Möjlighet att skapa en ”support snapshot” i GUI - Denna innehåller alla eller valda loggar och konfigurationsfiler för AppSpeed, och är tänkt att kunna skickas til VMwares support vid felsökning av problem.
Själva uppgraderingen från AppSpeed 1.0 är föredömligt enkel: Ladda ner och packa upp ISO-filen, montera upp den till AppSpeed-serverns virtuella CD-läsare (d.v.s. precis som vanligt i VI-klienten), öppna consolen, logga in genom att skriva "console" och ge därefter kommandot "upgrade_AppSpeed" (som är case sensitive), svara på de två frågorna som dyker upp, vänta ca. 50-55 minuter. Klart! Nu är såväl servern som probe:arna uppgraderade.
Om man tittar i console-fönstret under uppgraderingen ser man att den mesta av uppgraderingstiden går åt till att vänta på ”Restoring AppSpeed state”, vilken tar ca. 50 minuter (se bild nedan).
Det knepigaste med hela uppgraderingen är plugin-uppgraderingen i vSphere-klienten. Detta kan iofs bero på att jag kör som icke-adminanvändare via en terminalserver, vilket krånglar till det hela en aning. Uppgraderingen i vSphere-klienten på vCenter-servern själv gick betydligt bättre.
Det viktigaste att tänka på är två saker: 1. Att man ibland måste starta om vSphere-klienten för att den ska upptäcka att det finns en ny version av plugin:en (se bild nedan). 2. Att man när plugin-uppgraderingen har startat måste stänga vSphere-klienten (detta får man bara upp varningsruta för ibland).
Lycka till med uppgraderingarna!
Ett litet tips som jag insåg var möjligt när jag för ett tag sedan gjorde en nyinstallation av vSphere åt en kund:
Host Profiles är en bra funktion som bara finns på den högsta licensnivån, vSphere Enterprise Plus. Det funktionen kort sagt gör är att låta oss på ett enkelt sätt se till att alla ESX-hostar ser likadana ut i fråga om konfiguration, samt även låta oss automatiserat trycka ut likadan konfiguration till t.ex. nya ESX-hostar. Mer info för den som vill fördjupa sig finns t.ex. på http://www.youtube.com/watch?v=aDJi87tNhIE
Det fina är att även vi som inte har Enterprise Plus-licensen kan utnyttja denna funktion vid nyinstallation och uppgradering till vSphere. Det enda man måste göra är att låta bli att lägga in sin licensnyckel. Genom att göra så hamnar man nämligen i evaluation mode i 60 dagar, och under den tiden så är alla funktioner upplåsta och kan användas av alla.
Glöm bara inte att lägga in licensnyckeln/licensnycklarna innan utvärderingsperioden går ut, och se även till att inte skapa några distribuerade switchar (dvSwitch). :)
VMware har för ett tag sedan släppt ett gäng produkter under vCenter-paraplyet, och en av dem var just vCenter AppSpeed.
Produkten AppSpeed utvecklades av ett företag med namnet B-Hive, som VMware köpte upp för ett tag sedan, och är en produkt som fungerar lite annorlunda än traditionella prestandaövervakningsverktyg, t.ex. de som ingår i vCenter Server eller tredjepartare såsom Veeam, Vkernel eller Vizioncore: Istället för att titta på prestandadata från virtualiseringslagret eller från de virtuella servrarna (typ CPU-belastning, diskaktivitet el.dyl) tittar AppSpeed istället på det som faktiskt oftast är mer relevant i en applikation, nämligen svarstiderna. Den låter oss även gräva oss ända ner på transaktionsnivå när vi felsöker eller övervakar våra applikationer.
Den mäter dessutom inte bara svarstider från utsidan, såsom sidorna på en webbserver el.dyl (detta kan man ju fortfarande göra enkelt med traditionella verktyg), utan även svarstider för alla dess ingående transaktioner, d.v.s. alla olika sorters anrop som görs mot webbservern, men även för alla de SQL-frågor som görs vidare t.ex. från webbservern till dess databasserver. Detta gör AppSpeed till ett väldigt kraftfullt verktyg för felsökning och övervakning, vilket jag kommer att gå in mer i detalj på i del två av detta blogginlägg.
Sättet den samlar alla denna information är genom att installera ”avlyssnare” (”probes” på engelska) på utvalda vSwitchar på alla ESX-servrar (eller några utvalda ESX-servrar ifall ni vill spara licenser). Dessa avlyssnare skapar en egen portgrupp per utvald vSwitch och sätter den i avlyssningsläge ("promiscuous mode"), och kan på så sätt avlyssna all nätverkstrafik som går till och från ESX-servern i fråga.
Bilden nedan visar att varje server har fått en avlyssnare installerad, och att de lyssnar för fullt på trafiken som går igenom dem.
Därefter sammanställs trafiken och presenteras som en grafisk bild (se bild nedan), där man kan se trafikflödena mellan olika servrar och tjänster (t.ex. http, sql, m.fl). Denna karta kan vara bra för att upptäcka nya flöden och kopplingar om man faktiskt inte kände till fanns, men i exemplet nedan visar det egentligen vad jag redan vet, då detta är en relativt liten testmiljö med ett par webbservrar med tillhörande SQL-servrar.
Ifall dina webbservrar använder sig av https (SSL) kommer AppSpeed att lägga upp dem på en lista över servrar vars trafik den inte kan avlyssna. På den sidan kan man därefter enkelt lägga in sina SSL-certifikat och på så sätt låta AppSpeed avkryptera trafiken så att den kan analysera den.
Det fina med AppSpeed är att den finns i en helt öppen 60-dagars trial-version som vem som helst kan ladda ner och installera. AppSpeed består av en huvudserver, samt ett antal probe-servrar. De är allihopa virtuella ”appliances” som baseras på Linux, och som underhålls av VMware. Själva installationen är gjord för att påverka plattformen så lite som möjligt, just för att kunderna ska kunna göra trial-installationen i sin skarpa miljö utan att behöva oroa sig för att den påverkar något annat.
I nästa del kommer jag att gå in mer i detalj på hur man analyserar applikationstrafiken. Tills dess rekommenderar jag att du sätter av en eller två timmar för att göra en testinstallation av AppSpeed. Ifall du känner dig osäker på produkten eller din virtuella miljö rekommenderar jag att du börjar med att installera den i en testmiljö.
Hal Rosenberg på VMwares prestandateam har skrivit en otroligt bra guide som beskriver olika metodiker för att felsöka prestandaproblem i vSphere-miljöer. Den är väldigt pedagodisk med grafiska flödesscheman och utförliga textbeskrivningar över varje moment i felsökningskedjan (se bild nedan).
När man sedan tror sig ha letat sig fram till vad orsaken till prestandaproblemet är hoppar man vidare till lösningsdelen, där man får ett antal förslag på hur man kan lösa problemet.
Bara genom att läsa igenom denna guide lär man sig massor om inte bara prestandafelsökning, men även virtualisering och Windows/Linux i allmänhet. Detta är med andra ord helt klart värt att lägga en timmes läsning på!
http://communities.vmware.com/docs/DOC-10352
VMwares teknikchef Steve Herrod intar scenen och lovar att prata om lite framtid inom virtualiseringsteknik.
Han inleder med att berätta om VMware View (deras VDI-lösning), och att vi måste sluta fokusera på användarens enhet och istället börja fokusera på användaren själv, och hans/hennes arbetsverktyg. Han berättar att vSphere är den bästa plattformen att köra virtuella desktops på p.g.a. alla dess suveräna funktioner som vi redan har från servervirtualiseringstiden.
Han berättar om VMwares teknik för att separera OS, applikationer och användardata i VDI-lösningen. Genom att kapa banden mellan dessa får man helt nya möjligheter att förändra dem individuellt utan att påverka de andra delarna.
Nu kommer den tekniska presentationen av PCoIP, som jag saknade i gårdagens keynote. Herrod förklarar att man ska ha en bra upplevelse på WAN, ännu bättre (3D-grafik m.m.) på LAN, men även möjlighet att köra med den allra sämsta nätverksuppkopplingen, nämligen helt offline.
PCoIP är ett samarbete med Teradici, och finns både i mjukvaru- och hårdvaruversion, där hårdvaruversionen är för de användare som har väldigt höga krav, t.ex. de som jobbar med design. Denna teknik kommer at släppas innan årets ***
Han visar ”bring your own PC”, där företagen kan låta de anställda använda sina egna datorer, och låta företaget köra sin kontrollerade Windows-installation som en virtuell instans i datorn. Detta har VMware gjort länge med ACE, och har därifrån en hel del erfarenhet.
Mike kommer in på scenen och visar Client Virtualization Platform, där han kör en demo med Google Earth, som flyter på hyfsat bra. Han simulerar sedan hur han kan jobba hemma genom att byta om till pyjamas, och sedan hur han kan jobba på semestern (med Hawaii-skjorta) på sin iPhone.
Herrod fortsätter med att berätta om mobilsatsningen som VMware har. Man ska dels kunna använda sin mobila enhet som PC, och dels som administratör kunna hantera sin virtuella miljö via mobilen. Dessutom ska man kunna köra virtualisering på mobilen med Mobile Virtualization Platform. Dettta gör precis som på server- och PC-sidan att applikationerna ska bli oberoende av den underliggande plattformen.
En representant från Visa kommer in och berättar om betalningslösningar för mobila enheter, och att den gigantiska floran av olika mobila OS gör det problematiskt för dem att kunna skriva, distribuera och underhålla applikationer på dessa mobila enheter. Hans kollega demonstrerar Visas applikation på en mobil enhet, och får därefter lite ”aahhh”-ljud från publiken när han förklarar att applikationen faktiskt är en Android-applikation, som han kör virtuellt på en Windows Mobile-telefon.
Herrod hoppar ”från det lilla till det stora järnet” och berättar om vSphere, och hur vi nu kan bygga en ”stordator” av standardkomponenter. (Han förklarar att de som är födda före 1975 föredrar termen ”stordator”, och de som är födda efter dess föredrar termen ”moln”)
Han berättar att VMware hade VMotion-teknik medan det fortfarande gjordes Friends-avsnitt, och att vissa konkurrenter har det först nu. VMwares produkter har gjort uppskattningsvis 359 miljoner serverflyttar med VMotion.
Därefter pratar han lite om prestanda, om att vSphere nu kan köra i stort sett alla sorters servrar/applikationer på plattformen. Han berättar om DRS (som lastbalanserar virtuella servrar baserad på realtidsbelastning), och hur en undersökning visar hur mycket DRS höjer prestandan som man kan få ut ur sin plattform. Han berättar även att DRS snart kommer att ta nätverks- och disktrafik i beaktning samt lite om DPM som kan spara ström genom att automatiskt stänga av hostservrar vars prestanda inte behövs för tillfället.
Han berättar om vCenter AppSpeed, som är VMwares nya verktyg för att analysera och övervaka prestanda ner på transaktionsnivå. AppSpeed är en otroligt intressant produkt som jag snart kommer att skriva mer om i takt med att jag installerar det hos kunder.
Han går igenom lite andra tekniker, t.ex. VMsafe och lite andra vCenter-produkter. ConfigControl är en av dem, och de visar med ett scenario, där produkten larmar proaktivt då konfigurationsändringar görs, och man kan söka efter förändringar och visualisera dem på ett väldigt snyggt och överskådligt sätt.
De förklarar sedan att systemen som sköter VMworld skulle ta upp tre amerikanska fotbollsplaner, men att de via virtualisering har klämt ihop det till en enda rad med rack (som faktiskt står helt öppet här utanför). I de labbar som finns för vCenter kör man faktiskt vSphere virtuellt på vSphere (se mina tidigare inlägg om att labba med vSphere i Workstation för mer info om hur man gör detta).
Herrod berättar vidare om interna och externa moln, och hur Site Recovery Manager låter oss få redundans mellan olika datacenter (två eller flera interna moln om man så vill), och hur vi inom en snar framtid kommer att kunna göra VMotion mellan olika datacenter, något som i dag är svårt p.g.a. ett antal anledningar.
Vi kommer snart att kunna ha olika typer av moln, t.ex. ett moln med resurser som alltid är miljövänliga med avseende på el m.m, ett moln som vi hyr ”på stan” där vi har bra flexibilitet för utvecklarna att skapa, ändra och ta bort virtuella maskiner via ett webbgränssnitt. Detta kan även göras i ett internt moln m.h.a. nya VMware Lab Manager, där utvecklarna kan göra just dessa operationer via ett webbgränssnitt, och där IT-avdelningen även har möjlighet att ta betalt per användande.
SpringSources teknikchef kommer in och visar lite hur en utvecklare själva kan driftsätta sina applikationer direkt till en internt eller externt molntjänst. Detta gör att utvecklarna inte kommer att vara lika beroende av IT-avdelningen när de vill driftsätta applikationer. Precis som så mycket annat med virtualisering kommer IT-avdelningen att kunna ägna sig mer åt annat, t.ex. proaktivt arbete.
Man märker att en del börjar lämna salongen när ämnet skiftar från infrastruktur och servervirtualisering mot utveckling, och det är säkert en naturlig reaktion. De flesta är ”traditionella” servertekniker och är inte intresserade av utveckling eller utvecklare. Det ska bli spännande att se hur detta kommer att utvecklar sig. VMware kommer antagligen att behöva börja knyta en annan typ av målgrupp och kompetens till sig, både hos partnerföretagen och hos kunderna.
/Anders
Tyvärr funkar inte det trådlösa nätverket nu när det är ca. 10 000 pers i samma rum, så detta inlägg kommer att postas strax efter keynote-dragningen. (Det är ca. 12 800 besökare på konferensen, vilket är ganska imponerande i dessa tider).
VMwares säljchef (?) inleder och berättar om att han för ett par månader sedan tittade på siffran att 96 % av företagen på listan ”Fortune 1000” kör VMwares produkter, vilket innebär 960 av de 1000 företagen. Han utlyste då en tävling bland partnerföretagen, där han utlovade en gratisbiljett till VMworld för den som lyckades sälja in VMwares produkter till något av de 40 företagen.
I dag visar han återigen listan på de företag som återstår, och nu är de bara 30 till antalet. Utmaningen kvarstår, och den som lyckas sälja VMware-produkter till något av dessa företag vinner en biljett till VMware.
VMwares President/CEO Paul Maritz intar scenen. Han berättar om att kunder som han pratar med känner att det är för komplicerat att t.ex. publicera nya applikationer som de utvecklar, eftersom de behöver tio olika godkännanden från diverse olika avdelningar inom IT.
Maritz berättar om att många ser ”molnet” som lösningen på detta, men att få vet exakt vad molnet är eller hur vi ska ta oss dit. Han förklarar att VMwares syn på det hela är att VMware och kunderna kommer att behöva ta sig dit via ett antal steg, som vart och ett i sig måste tillföra något nyttigt för kunden.
Han pratar om att vi nu har kommit långt med att virtualisera applikationer/servrar internt, och därmed kapat dess starka band till hårdvaran som traditionella servrar har. Denna förbättring ger oss som vi vet flexibilitet att flytta omkring våra virtuella servrar mellan olika fysiska servrar. Han visar detta som ett internt moln inom vårt eget datacenter.
Från detta är steget inte långt att helt enkelt flytta dessa servrar till ett externt moln utanför vårt datacenter. Detta kräver dock ett visst mått av standardisering av den underliggande plattformen, och detta kommer VMware att berätta mer om senare under dagen (vilket stärker min tro att de kommer att presentera någon sorts samarbete med ett antal stora molnleverantörer).
Han går vidare och visar bilden med vSpheres ingående delar, samt att de alla har ”ingångar” där partnerföretagen kan plugga in sin egen teknologi för att förbättra plattformen. Till exempel kan en lagringsleverantör göra snabbare kloning av maskiner eller backup genom att använda lagringsutrustningens egen funktionalitet för snapshots, eller så kan en nätverksleverantör skapa en virtuell variant av sin switch, som istället för att köras på specifik hårdvara körs i den virtuella miljön, så som Cisco har gjort med sin Nexus 1000V.
IBM kör en snabb demo över hur deras nya servrar sparar ström.
VMware går vidare och presenterar sina nya vCenter-produkter, som ska ge oss nya möjligheter att hantera våra miljöer. Produkterna kan t.ex. hjälpa oss att effektivisera labbhantering (skapa, ändra, hantera labbservrar för utvecklare), felsökning (mäta svarstider på t.ex. SQL-frågor och http-anrop), kapacitetsplanering m.m.
Maritz berättar om VMwares Essentials-paketeringar, som riktar sig mot småföretagen. De har väldigt aggressiv prissättning, men saknar enligt mig funktioner såsom VMotion och DRS, som ju är några av de funktioner som gör VMware till den branschledare de är.
Han presenterar VMware Go, som är ett webbaserat verktyg för att underlätta installation och administration av ESXi. (Finns i beta nu, kolla på https://go.vmware.com/)
Åter till molnen: Maritz presenterar en ny syn på hantering av olika virtuella datacenter, som gör att man t.ex. kan lägga ett av dem i ett externt moln, men fortfarande ha exakt samma gränssnitt för hantering av det. I dag kan man lägga ut servrar i molnjänster såsom Amazon EC2, men då får man ju ett helt annat gränssnitt och sätt att hantera den. Detta vill VMware råda bot på. Han betonar även vikten av att inte bara kunna lägga ut servrar/applikationer i molnet, utan även att obehindrat kunna ta tillbaka dem.
En ny tjänst med namnet VMware vCloud Express ska hjälpa oss att snabbt, enkelt och billigt (rättelse: kostnadseffektivt) komma igång med detta. De visar ett webbaserat gränssnitt där de registrerar ett konto, och en minut senare är han igång och kan skapa virtuella maskiner. Till skillnad från befintliga tjänster kan man dessutom välja bland alla de gäst-OS som VMware stöder, inkl. Windows.
Maritz presenterar vCloud API, som är en uppsättning med gränssnitt för att interagera med vCloud-tjänster.
Han hoppar över till VMware View, som är VMwares VDI-lösning (virtuella desktops), som i dag har ca. en miljon virtuella desktops i drift hos kunderna. HP kommer in på scenen och berättar lite om HP:s referensarkitektur för VDI, som baseras på HP:s bladarkitektur med servrar och iSCSI-lagring från Lefthand (som HP köpte förra året). Han visar även HP Insight-plugin som nu lyfter in all relevant info från HP:s managementverktyg in i vCenter.
Maritz berättar om PCoIP (PC over IP), som är ett protokoll för kommunikation mellan tunn klient och server. En kund kommer in och berättar om sin verksamhet och att de har höga krav på kommunikationen med sina tunna klienter och andra enheter, men det blir ingen demo, och det blir ganska trist.
Maritz fortsätter med att berätta om VMwares köp av Springsource, och hur detta ska förenkla utveckling av applikationer, bl.a. inom Java. Här tappar man lite momentum, och många börjar lämna salen för att hinna till sina nästa dragningar. Springsources CEO visar hur man med de nya integrationerna mellan Springsource och VMware direkt från utvecklingsmiljön kan installera sin applikation till ett internt eller externt moln.
Dragningen avslutas cirka fem minuter för sent, och många (inklusive jag själv) missar sina bokade sessioner 9:30. Jag sitter just nu på golvet ute i en korridor och avslutar detta blogg-inlägg innan jag ska bege mig till "Self-paced labs" och labba lite med Site Recovery Manager.
Slutsats: Ganska tråkig dragning, inga revolutionerande teknikdemos och inga spännande utannonseringar av nåt speciellt. Jag räknar dock med att resten av veckan kommer att vara mer spännande.
/Anders
Eftersom jag i förra inlägget klagade så mycket på att det skrivs dynga av leverantörerna måste jag ju kontra med att rekommendera bra källor för info om virtualisering.
Själv föredrar jag att läsa mina källor via RSS i Google Reader (http://reader.google.com), där man har allt på ett och samma ställe.
Här är några av mina favoriter:
http://virtualization.info/ - Otroligt heltäckande info om allt nytt som händer bland virtualiseringsleverantörerna. Proffsigaste bloggen i branschen!
http://virtualgeek.typepad.com/ - EMC-anställd som är en guru på allt vad lagring heter. Bloggar mest om hur man får ihop EMC:s lagringsprodukter med VMware. Ingen täckning av övriga leverantörer.
http://vmetc.com/ - Rich Brambley, konsult, skriver mycket nyttigt (en del tekniskt) om VMware.
http://www.yellow-bricks.com/ - Duncan Epping. Branschens flitigaste VMware-bloggare.
http://www.vcritical.com/ - VMware-anställd som gräver mycket i det Microsoft påstår om sina produkter (typ som att SCVMM skulle vara bra för att sköta VMware-miljöer med). Ganska "aggressiv", och ska naturligtvis tas för vad den är.
Och så en podcast: http://www.talkshoe.com/talkshoe/web/talkCast.jsp?masterId=19367&cmd=tc är VMware Communities Roundtable. Det är en podcast med många moderatorerna från VMware Communities (webbforumen) samt lite olika experter varje vecka. Otroligt bra teknisk info ifall man är intresserad av ämnet i fråga.
Jag vet att mina bloggar är väldigt fokuserade på VMware, och jag skulle vilja påstå att det mest beror på att det är de lösningarna som folk skriver om mest, och som mina kunder (och därmed jag) jobbar med. Jag tar jättegärna emot tips på Microsoft- och Citrix-bloggar om servervirtualisering. Läs bara mitt förra inlägg först, så att ni förstår att jag inte är ute efter marknadsfolkets lögner, utan mer riktiga erfarenheter från personer som faktiskt jobbar med produkterna som finns. :)
PS. Paul Maritz gick precis förbi mig här i lobbyn på VMworld. Jag ska strax in och lyssna på hans partnerdragning, men jag tror att den är NDA, så jag får nog inte skriva nåt om den. :(
Nu har jag på allvar tröttnat på leverantörernas dynga. Förstår de inte att de bara gör sig löjliga när de skriver blogginlägg där de försöker vända och vrida på fakta och siffror för att försöka få dem att själva framstå i bättre dager?
Ta bara detta inlägg från Microsoft (http://blogs.technet.com/virtualization/archive/2009/08/12/hypervisor-footprint-debate-part-1-microsoft-hyper-v-server-2008-vmware-esxi-3-5.aspx)
Hur löjligt låter det inte när de:
1. Försöker övertyga läsaren om att de ca. 10 Gigabyte som själva Windows upptar i en Hyper-V-installation inte ska räknas, utan bara de 20 Megabyten i hypervisorn.
2. Försöker övertyga läsaren om att den sammanlagda storleken av släppta patchar tydligen är ett viktigt mått på hur bra en virtualiseringsplattform är.
3. Skriver med STORA BOKSTÄVER och stora fonter, som om de vore trettonåringar på Lunarstorm.
Kanske är det för att det är fredag kväll och jag försöker läsa ikapp på alla virtualiseringsnyheter sedan semestern, men jag börjar verkligen tröttna på detta leverantörstjafs. Låt kunderna och branschexperterna själva berätta hur deras virtualiseringsplattformar funkar istället, och sluta snacka dynga.
Någon som håller med mig?
I del 1 gick vi igenom hur man installerar och minnestrimmar ESX 4.0 inuti VMware Workstation. I denna del ska vi gå vidare och installera vCenter (det som förut hette Virtual Center) samt göra designen för ett lagringssystem där vi kan lägga ESX-servrarnas virtuella maskiner, så att vi kan börja labba med HA, DRS och VMotion m.m.
För att det ska bli lite enklare att förklara vad jag menar med de olika virtuella nivåerna m.m. har jag gjort en skiss som förklarar upplägget lite övergripande:
Längst ner ser ni min laptop med Windows Vista (64-bit). I den har jag min VMware Workstation. Så här långt är det inga konstigheter. När jag sedan installerar ESX inuti Workstation hamnar den i det jag kallar ”Virtuell nivå 1”. De virtuella maskinerna som jag sedan skapar inuti ESX kallar jag ”Virtuell nivå 2”.
Alla dessa maskiner ska i ***änden dela på min laptops fysiska minne (4 GB), så ni kan säkert räjkna ut att det blir lite trångt efter ett tag. Likaså så blir prestandan m.a.p. CPU, disk m.m. inte så jätteeffektiv för de översta maskinerna. Dock så fungerar det utmärkt för att testa och labba med själva koncepten kring vSphere.
Installationen av vCenter Server görs i valfri virtuell maskin med Windows Server 2003/2008. Denna körs av prestandaskäl lämpligtvis i VMware Workstation, inte virtuellt i den virtuella ESX-servern, även fast det faktiskt skulle fungera. Som databas är det enklast att installera den medföljande SQL 2005 Express. Detta innebär dock att du inte kommer att kunna köra vCenter Orchestrator, så tänk på det ifall du planerar att även labba med denna. (Källa: http://www.vmware.com/pdf/vsphere4/r40/vsp_compatibility_matrix.pdf)
Sedan kommer vi till den intressanta biten: Var lägger vi den delade lagringen, så att alla ESX-servrar kan komma åt den? Tack vare en uppsjö av nya tekniker, open source-projekt och ESX:ens möjlighet att köra via NFS, iSCSI och/eller FC (ej aktuellt i detta fall) har vi numera ganska många valmöjligheter här:
1. Vi kan installera NFS-stöd i den befintliga vCenter-servern (verkar vara problematiskt att få till konfigurationsmässigt enligt en kollega)
2. Vi kan installera en dedikerad NFS- eller iSCSI-server (typ freeNAS, OpenFiler el.dyl) i Virtuell Nivå 1.
3. Vi kan installera ett mjukvaru-SAN i Virtuell Nivå 2, som använder ESX-servrarnas lokala lagringsyta, och delar ut den via iSCSI. Detta kan göras med mjukvara från t.ex. Lefthand (HP), StorMagic eller Xtravirt.
Själv har jag ännu inte valt vilken av ovanstående lösningar som jag ska köra, då jag har koncentrerat mitt labbande till vår ”riktiga” labbmiljö, som redan har FC-SAN. Har någon av er testat någon av ovanstående lösningar? Vilken tror ni är bäst resp. sämst? Skriv en kommentar och berätta!
I nästa del kommer vi att gå vidare och göra själva installationen och konfigurationen av lagringssystemet. Trevlig sommar på er!
Att kunna installera vSphere i VMware Workstation kanske låter lite fånigt, men det är faktiskt ett otroligt bra sätt att kunna labba med produkten och testa t.ex. installation, uppgraderingar och leka med olika inställningar för nätverk, lagring m.m. Dessutom lär man sig en massa nya tricks medan man pillar, eftersom denna setup är aningen mer komplicerad än att installera ESX på en vanlig server.
Ni kommer antagligen inte att kunna köra några tyngre virtuella serverinstallationer i era vSphere-installationer, men ifall ni följer mina riktlinjer kommer ni att kunna sätta upp en eller två ESX 4.0, en vCenter 4.0 och en delad lagring som era ESX-servrar kommer att kunna använda. Detta räcker ganska långt, och tillåter er att labba med det mesta ni kan tänka er.
För att komma igång med er installation rekommenderar jag att ni följer den utmärkta guiden från Xtravirt ”How to Install VMware ESX 4.0 on Workstation 6.5.2 as a VM”. Ni behöver inte följa den slaviskt, till exempel så behöver ni inte nödvändigtvis använda ”bridged networking”, utan kan labba helt och hållet i ett isolerat nätverk inom Workstation på er dator, eller via ett isolerat men NAT:at nätverk på samma sätt.
På samma sätt behöver inte storleken på den virtuella disken vara exakt som guiden säger. Man kan behöva spara sitt diskutrymme på sin egen dator till det delade lagringssystemet, och man kan välja att lägga ESX-servrarnas virtuella maskiner på en delad lagring istället för lokalt på ESX-servrarna (mer info om det i del 2).
Missa inte steget i guiden där man lägger till monitor_control.restrict_backdoor = "TRUE" i vmx-filen ifall ni vill ha möjlighet att starta virtuella maskiner i den virtuella ESX-servern. I annat fall kommer ni att få felmeddelande om att det inte är möjligt att starta virtuella maskiner i virtuella maskiner. (Det är nu det kanske börjar kännas lite flummigt och krångligt, så i nästa inlägg ska jag försöka få med en beskrivande skiss)
Guiden från Xtravirt täcker bara in scenariot att man vill installera en enda ESX-server, utan vCenter Server och utan möjlighet att labba med flera ESX-servrar, HA, DRS, FT (nja...), VMotion och alla andra roliga funktioner som vCenter Server och multipla ESX-servrar ger möjlighet till. Detta ska vi dock självklart ta oss an!
För att kunna uppnå detta måste vi till att börja med att behöva spara lite RAM-minne åt oss själva genom att minska mängden RAM som vi tilldelar den virtuella ESX-servern. Jag själv har ”bara” 4 GB RAM på min laptop, så att ha två st. ESX-servrar, en VC-server, ett SAN/NAS, en testmaskin samt min egen Vista igång samtidigt är inte riktigt görbart såvida vi inte bantar RAM-mängden ganska ordentligt.
Egentligen behöver ESX minst 2 GB RAM för att starta, men efter att grundinstallationen är gjord kan man trixa lite för att få den att bara behöva så lite som 768 MB RAM. Detta beskrivs i denna och denna artikel. Glöm sedan inte att i Workstation även banta ner det faktiskt tilldelade minnet till den virtuella ESX-servern. Så här fint kan det se ut ifall man bantar ner minnet till 1,2 GB.
Nu har vi alltså en trimmad ESX-server som är redo för lite seriöst labbande. I nästa del ska vi få till en vCenter Server och en delad lagring. Håll utkik här!
I vSphere finns det en fin kryssruta i inloggningsdialogen där man kan välja att logga in med sina redan inmatade Windows/AD-uppgifter ("credentials"):
I VI3 finns inte denna kryssruta, men det går faktiskt att få till det ändå:
1. Gör en kopia av startgenvägen för din VI-klient (den som du vanligtvis startar VI-klienten med)
2. Öppna Egenskaper/Properties, och leta upp startsträngen. Den ser vanligtvis ut något i stil med "C:\Program Files\VMware\Infrastructure\Virtual Infrastructure Client\Launcher\vpxclient.exe"
3. Lägg till följande i slutet av strängen: "-passthroughAuth -s <servernamn>", (utan dubbelfnuttarna), där <servernamn> är hostnamn eller IP-adress till din Virtual Center Server. Klicka Ok.
4. Testa och verifiera att det funkar.
Lycka till!
Detta är det tredje inlägget i min lilla serie om disk
alignment i virtuella miljöer. Den första delen beskriver och förklarar orsaken
till problemet, och den andra delen beskriver hur man fixar till alla sina nya
partitioner och virtuella servrar (via templates) med alignade partitioner från
början.
Nu har turen kommit till att beskriva hur man fixar till
sina partitioner/diskar som är fel-alignade och redan i drift.
Detta är till att börja med ingen självklar sak att utföra:
Det kan vara så att den prestandavinst som man räknar med genom att aligna
partitionerna inte är värd den (ned)tid och möda som man måste lägga ner för
att komma dit.
Det första vi måste göra är att konstatera vilka partitioner
som är fel-alignade. Detta görs enklast via fdisk för VMFS-partitioner samt diskpart
för NTFS-partitioner
Fdisk körs t.ex. i ESX-serverns service console (funkar således
ej på ESXi):
fdisk -lu
Kolla resultatet:
Device boot Start
End Blocks Id System
/dev/sdj1 128 167766794
83883333+ fb Unknown
Start-kolumnen ovan anger här 128, vilket betyder att partitionen
är korrekt alignad. Skulle det stå 63 så är partitionen inte alignad, och bör
fixas till.
Förhoppningsvis
finner du att dina VMFS-partitioner redan är alignade, då de har skapats i
VI-klienten (se del 2), men ifall det råkar vara så att några av dina VMFS-filsystem
(Datastores) är fel-alignade är det bara att skapa upp nya (förutsätter att man
har lite extra ledigt utrymme på SAN:et) och köra ”Storage VMotion” av de
virtuella maskinerna till dem, varpå man skapar om de felaktiga VMFS-filsystemen
med VI-klienten och till sist migrerar tillbaka sina virtuella maskiner. Det
kan behövas en del jonglerande fram och tillbaka, men allt kan göras under
drift och helt utan avbrott för servrarna.
NTFS-partitionerna är lite värre: Här måste man antingen
skapa upp nya alignade datapartitioner, migrera datat (kräver oftast nedtid på
applikationerna) och kasta om enhetsbokstäverna, eller låta ett
tredjepartsprogram sköta allting.
Vizioncores vOptimizer Pro kan schemalägga nedtagning av
valda servrar, aligning av partitionerna, och därefter uppstart av servrarna i
fråga. Ifall man har möjlighet att stänga av sina servrar över en natt eller
ett servicefönster kan detta vara ett bra val. Fördelen är dessutom att den
även hanterar systempartitionerna, och inte bara datapartitionerna.
Även NetApp har skrivit ett eget whitepaper om ämnet: http://media.netapp.com/documents/tr-3747.pdf.
Här beskrivs även deras verktyg mbrscan och
mbralign, som kan hitta och fixa till
fel-alignade partitioner i gästoperativsystemen. Dessa kräver dock inloggning
till Netapps webbsajt http://now.netapp.com/
För att kolla om dina befintliga NTFS-partitioner är alignade eller
inte, gör enligt följande (min input i fet/kursiv):
---
C:\>diskpart
DISKPART> sel disk 0
Disk 0 is now the
selected disk.
DISKPART> list
part
Partition ###
Type Size Offset
------------- ---------------- -------
-------
Partition 1 Primary
10 GB 32 KB
---
På samma sätt ser vi här att offset är 32 KB, vilket betyder att NTFS-partitionen inte är korrekt alignad. Hade det stått 64 KB eller t.ex. 1024 KB (som Win2008 och Vista skapar sina partitioner på) betyder det att den är korrekt alignad.
Repetera detta för samtliga dina diskar och partitioner.
Lycka till med prestandaförbättrandet!
Om du tycker att detta blogginlägg var bra kan du ge mig lite "beröm"
genom att skaffa ett Flattr-konto (http://flattr.com/) och klicka på knappen
nedan.
Det har skickats ut inbjudningar hit och dit, och VMware har sidan http://www.vmware.com/landing_pages/nextgen.html länkad från sin hemsida. På sidan står följande att läsa:
---
Join us for an exclusive peek at how VMware is bringing cloud computing to businesses of all sizes.
VMware is once again leading the virtualization industry by bringing
cloud computing to the datacenter. Transform your IT infrastructure
into a private cloud—a collection of internal clouds federated
on-demand to external clouds—delivering IT infrastructure as an easily
accessible service.
On April 21, 2009, we'll be unveiling how VMware is taking IT
to new heights of efficiency, choice and control through service-level
automation—dramatically reducing capital and operating costs and
maximizing IT efficiency—with the freedom to choose any application,
OS, or hardware.
Join Paul Maritz,
President and CEO of VMware, as he and other VMware leaders officially
unveil the next generation of virtualization technology from VMware.
Don’t miss your chance to participate in one of the most groundbreaking events this year.
---
Så vad betyder detta egentligen? Många tippar naturligtvis på att de kommer att annonsera nästa version av sin flaggskeppsprodukt vSphere (tidigare känd som Virtual Infrastructure 3 eller VI3).
Lite fler ledtrådar som vi får på Mike D's blog (http://is.gd/twMT):
---
- Saves enough energy to power Denmark for 10 days
- Frees up enough storage to host 50 times the current volume of photos on Facebook
- Offers 4 times more memory per virtual machine
- Handles 8,900 transactions per second in a virtual machine
- Handles 3 times eBay’s daily traffic on a single server
- Supports 4 times more operating systems than the competition
---
Så, kära läsare. Vad tror _ni_ att de kommer att annonsera i morgon (eller i dag, beroende på när ni läser detta)? Lämna era kommentarer nedan.
More Posts
Next page »